Storstan kanske inte är så tokig ändå
Jag rusade allt jag hade ned för backen precis som förr i tiden.
Och såg precis bussen svisha förbi. Precis exakt som förr.
Jävla busshelvete.
Eller, var det den tidiga bussen som var sen eller den sena som var tidig?
En gång i tiden var jag faktiskt proffs på åk med SL-buss.
Tidtabeller och byten och nanosekunder.
Det var rena barnleken.
Nu kändes den karriären riktigt långt borta.
Väl framme hos AnnaPanna var vi alla samlade igen. Vi låg dubbelvikta med
gymnasiets gamla skolkataloger och skrattade ihjäl oss åt alla gamla bravader.
Kärlekar och span och felhångel och andra hemligheter.
Även om mycket här hemma känns avlägset är det viktigaste av allt
lyckligtvis lättast att damma av.
Tack för en underbar kväll, tjejer!
Kommentarer
Trackback