Lajsa

                         Kiruna Kyrka




Där satt vi som små ljus och insöp julefrid och harmoni.
Förjävligt, råkade Finni säga högt om sitt trilskiga hår.
Fan vad du svär, sa jag. Vi är faktiskt i kyrkan nu.

Av någon anledning är det alltid då jag drababs av tourettes de light
när jag är i kyrkan. Himla märkligt.
Och aningens opassandes.
Därför fokuserar vi istället på det fina som vi faktiskt bidrog med. Som
glädjen på vår bänkrad då vi engagerade småbarnen i grimastävling.
Eller de åtta och en halv kronorna vi skänkte kören i frivillig entreavgift.
För att inte tala om skönsången då hela församlingen fick klämma i.

Och så ett högt och tydligt Herre jävlar så det ekade över kyrkoplan just
som jag skulle till att slå ihjäl mig på den hala kyrktrappan på väg ut.

Det är för jäkligt. Men jag kan inte hjälpa det.