Lajsa

Ibland vill man bara bita sig i kinden. Eller tungan. Eller armen.
Eller vad som helst.
Bara bita ihop helt enkelt.
Men så forsar tårarna ändå och snoret kommer hack i häl.

Då går jag ut i mörkret för ett som är säkert är att Allan kommer som ett skott.
Han bits inte alls.
Han bara slickar och tvättar och naffsar lite.
Och jag klappar och kliar och gosar tillbaka.
Så spinner han och kurrar och sträcker på sig.
Bara för att vi har det så bra.
Varmt och mysigt och lent och hårigt.

Efter en liten evighet får Allan nog och skuttar iväg.
Hej då Allan, ropar jag ut i mörkret.
Så är den biten klar.

Då är det bara att snyta sig.