Lajsa

Det blir aldrig som man tänkt sig. Det visste vi ju redan. Oftast kan det vara bra. Som när de som vet säger mulet och det sedan blir en solig dag i backen.
Där hade vi tur.

När vi kom upp till Låktatjokko var det dags för nästa glada överraskning. Middagen som serverades var inte pyttipanna utan på Svergies högsta fjällstation serverades en trerätters gjord på Svergies möraste renrumpa.
Galet gott!



Och vem hade kunnat tro att värdparet där uppe var utbildade civilekonomer och inte utbildade kockar?
Inte vi i alla fall, men så var det.

Dagen därpå trodde vi på en 9km lång opistad skidtur ner i dalen. Innan vi vaknade av att taket höll på att lyfta och tittade ut och såg just ingenting, förstås. Vitt bara vitt så långt ögat kunde nå.
Då trodde vi mer på att aldrig få återse civilisationen igen.



Det blev en dag insnöade i fjällstugan.
Och jag hade då aldrig kunnat tro att jag skulle vinna alfapet när jag satt där med bokstäverna P E E V O O X.



Livet är helt enkelt fullt av överraskningar. Stora som små.
Nu ska jag grubbla mindre på framtiden.
Det mesta har en förmåga att lösa sig på sätt man aldrig kunnat ana ändå.
Just have faith.