Lajsa

Den här veckan har de tuffa grabbarna från SLAO varit här
och lärt oss Första hjälpen i terräng.
För fulla muggar dagarna i ända.
Vi har lärt oss att vrida avbrutna benpipor rätt och gissa plåstret. Då är det  inte några bamse- och lilleskuttplåster som gäller på tummar som hänger på trekvart efter ett varv i liftstolpskugghjulet.
Vi hyperventilerar och skriker och har ont upp över öronen.
På låtsas förstås.
Vi paketerar och pysslar om. Bär varandra på bår och fixerar nackar.
På blodigaste allvar.

Så lär vi oss att slänga oss med termer som "inte helt fördelaktigt" , som de hårda killarna uttrycker det, om någon till exempel har haft sönder de flesta inre organen och tarmarna dinglar utanför.

Och viktigast av allt: "AJ är fel"
Gör det mer ont på den skadade än när man började så har man gjort fel.
Det är ju ganska logiskt...
Precis som när man säger Aj aj aj när man tittar på bankkontot . Då vet man ju innerst inne att man antagligen har prioriterat lite fel i hushållsekonomin den månaden.
Eller när man utbrister Aj som fan! när man bedömt lite fel vid tandtrådspillandet och sågar i tandköttet.

Men det svåraste för vissa killar som hemskt gärna vill vara hårda verkar vara att våga vara lite mjuka också.
Att våga se en vän i ögonen och säga att jag gjorde fel.
Det ingick inte i just den här kursen men borde kanske göra det.
Aj är faktiskt fel om det gör ont i en väns hjärta också.
Det kan vara svårare att rätta till än både lösa tummar och uthängande tarmar.