Lajsa

Ibland är det så himla lätt att vilja vara någon annanstans, där allt verkar mycket enklare. Man får så lätt för sig att det var enklare förr. När man var liten och allt var serverat.

- Ååååh, va mysigt att vara en sån där liten lågstadieparvel, tänkte jag när jag åkte förbi en liten ettagluttare som var på väg hem från skolan med myrsteg. Han stannade och kikade på något spännande som hände på en stubbe och sedan myste han vidare med de små små ordentligt åtdragna jympaskorna och den stora stora ryggsäcken som innehöll veckans enda läxa.

Fast det klart, bussar var ju dödsläskiga och den där äckliga vita såsen till fiskpinnarna som mattanten skopade på som man inte vågade säga nej till och för att inte tala om stelkrampssprutan! Hualigen!

Sedan bar det vidare med postbilen till Konsum där avgående paket skulle hämtas. Dörrarna till lastkajen öppnades denna dag av Konsum Junior, som i vanlig ordning skrattade nervöst med sin målbrottsstämma och flackade med blicken åt alla möjliga håll o kanter. Hack i häl kom Pappa Konsum som skrålade på som vanligt och gav sin son en dunk i ryggen.
- Men vafan, ska du inte hjälpa henne att lassa in paketen?
- Eh, he... hehe... Och så började han fumla lite efter paketen men innan han fått tag i något hade jag redan hivat in alla.
- Fan du måste ju ligga i lite här grabben! Det kommer ju hon att komma ihåg sen nästa gång ni ses på krogen.
Jag såg hur ansiktsfärgen sakta gick mot tomatröd och hjälpte till att späda på det hela lite.
- Ja, och så säger jag det till alla mina tjejkompisar så får du en hel hög med tjejer på dej!

Pappa Konsum och jag flinade åt varann och gjorde en hemlig high-five medan Junior ville sjunka genom marken.

- Guuuu va skönt att slippa vara bortkommen tonåring, tänkte jag sedan när jag brummade därifrån, väl medveten om vad som väntar den lilla lågstadieparveln om ett par år.

Så efter en promenad hem i regnet klev jag in i vår lilla lya och kände mig plötsligt störtnöjd över att vara 21 och inte ha någon aning om vad jag ska göra med mitt liv. Just nu  bor jag i alla fall med min bästa vän. Här kan man kliva rakt in i duschen, tända några värmeljus och sedan stå där och mysa i trekvart, utan att någon dunkar på dörren och tjatar om vattenräkningen. Och en vanlig tisdagkväll kan med en påse naturgodis vips bli en lill-fredag. Så ligger man där i pyjamas och knaprar nötter och har det precis sådär mysigt som när man var liten och sov över. Fast nu för tiden har man förstås smaskigare skvaller, röjigare minnen och rejälare skandaler att prata om.

Och ikväll är det lill-lördag, som vi gör precis vad vi vill av. Precis som med allt annat.   Den bästa tiden är helt enkelt nu.