Lajsa

Mobilen pep alldeles för tidigt.

Det var min jävl... jag menar rara arbetsledare som ville att jag skulle komma och jobba.
Javisst, svarade jag, satte mig upp i sängen och gick igenom den vanliga morgonritualen.

Lite ont i halsen kanske?
Magen då?
Sniff sniff men visst är jag väl jättesnorig ändå? 
Nähä, det var alltså bara att ge sig av när posten behöver sin favorit-extra-anställda hjälte.

På väg till jobbet i snöblandat regn som piskade mig i ansiktet och smög sig in innanför halsduken, kom jag på en ny strategi: halka och bryta lårbenet! Då måste man ju absolut  tillbaka till sin varma säng. Men nej, mitt sunda förnuft tog övertaget och plikten kallade.

Och chefen kallade. Så jag klev in på hans kontor...

- Grattis till körkortet, vill du ha en fast anställning?
- Eh... Ja tack.

Och så plötsligt skingrades molnen och solen sken på små tussiga snöflingor som glittrade i solskenet. Det är meningen att jag inte ska vara en liten spillevink-vikarie på postcykel längre utan få vara med de stora grabbarna och köra de stora postbilarna. 

Jag gav mig ut på min runda och det gjorde ingenting att min mp3 är borta för jag sjöng högt för mig själv, och alla stackare som råkade passera. Dagens låt:

Det går bra nu, kompis det går bra nu