Lajsa

Idag stod jag och tömde reklam ur en lortig buntlåda. Precis som jag gnuggade av mig leran och skulle ge mig av vevade en man ner rutan i en bil som stått och lurpassat bredvid.

Han vinkade dit mig och jag undrade vart jag skulle få äran att beskriva vägen, that's what brevbärare are for. Och såg han inte lite skum ut till och med?! Fast han körde förstås en färdtjänstbuss.... Hmm...

Han pekade på min cykel och sa nåt om Kalmar?! 
- Eh, nä den är från Monark, sa jag samtidigt som jag undrade om det finns nåt ställe som heter så? Han bröt ganska mycket så det tog ett tag innan jag förstod, men han undrade om mina händer var kalla eftersom han sett mig stå och gnugga dom. Jag förklarade att jag bara var lerig och faktiskt rätt svettig efter alla trapphus.

Han tyckte ändå att det såg kallt ut och undrade om jag ville ha hans vantar. Här, ta dom.

Det var alltså ingen konstig typ utan det var helt enkelt bara en vänlig själ med ett par vantar till övers  :)

Så dagens låt blev: Jag tror på människaaaaaan....