Dagens goda gärning in my head
Det finns två saker man ska göra varje dag:
Äta en morot för att slippa tarmcancer och göra en god gärning för att... jaaa... bli en bra människa som får komma till himlen när nån annan krämpa till slut tar kål på en.
När man är brevbärare så är det där med dagens goda gärning ganska lätt. När man ändå ska kila upp för trapporna med posten så kan man lika gärna hjälpa nån gammal tant att bära upp hennes matkasse. Eller så kan man hjälpa någon dubbelvikt kutryggig gumma att kånka in rullatorn i porten. Eller byta några meningar med en sällskapsjuk gammal ensam farbror. Eller när någon stackare brutit benet och sitter hemma och inte har något att göra och därför får dille på att bjuda på saker på tradera och alltså får hem massa saker, då kan man bära ut alla paket till henne, trots att paketen egentligen är så stora att dom ska aviseras och hämtas på ica.
Men idag har jag inte ens stannat med min stora skåpbil för nån liten parvel vid ett övergångsställe. Nä för jag har bara varit i vägen i trafiken idag när jag fick köra postens lagom kvicka el-flakmoppe istället för vrålbilen. Jag har inte ens tömt någon brevlåda och ljugit ihop någon spännande historia för någon nyfiken 8-åring som nyfiket passerat med stora ögon och ett "Vad gör du? Varför dååå?"
Så nu känns det liksom som att jag ätit lunch utan att knapra i mig en morot. Det är liksom något som fattas. Men för att ändå ligga på plussidan och ha en chans att komma till himlen trots att jag inte är kofirmerad, nykterist, oskuld eller särskilt fri från svordomar i min vardag så kom jag på att jag nu ska tänka något snällt istället för att göra det.
Så till er som sprang till tåget vid fem-snåret i eftermiddags och såg allmänt ihjäl-jagade ut, här kommer en omtänksam och godhjärtad tanke till er:
Jag hoppas att ni hann med tåget utan att snubbla i den långa trappen och slå er fördärvade, och jag hoppas att allt ert jäktande och stressande inte orsakar er magsår i framtiden. Dessutom så hoppas jag att ni kom hem till snälla barn och rediga karlar som hade middagen klar på bordet.
Det kom verkligen från hjärtat. På riktigt.
Gills det?
Äta en morot för att slippa tarmcancer och göra en god gärning för att... jaaa... bli en bra människa som får komma till himlen när nån annan krämpa till slut tar kål på en.
När man är brevbärare så är det där med dagens goda gärning ganska lätt. När man ändå ska kila upp för trapporna med posten så kan man lika gärna hjälpa nån gammal tant att bära upp hennes matkasse. Eller så kan man hjälpa någon dubbelvikt kutryggig gumma att kånka in rullatorn i porten. Eller byta några meningar med en sällskapsjuk gammal ensam farbror. Eller när någon stackare brutit benet och sitter hemma och inte har något att göra och därför får dille på att bjuda på saker på tradera och alltså får hem massa saker, då kan man bära ut alla paket till henne, trots att paketen egentligen är så stora att dom ska aviseras och hämtas på ica.
Men idag har jag inte ens stannat med min stora skåpbil för nån liten parvel vid ett övergångsställe. Nä för jag har bara varit i vägen i trafiken idag när jag fick köra postens lagom kvicka el-flakmoppe istället för vrålbilen. Jag har inte ens tömt någon brevlåda och ljugit ihop någon spännande historia för någon nyfiken 8-åring som nyfiket passerat med stora ögon och ett "Vad gör du? Varför dååå?"
Så nu känns det liksom som att jag ätit lunch utan att knapra i mig en morot. Det är liksom något som fattas. Men för att ändå ligga på plussidan och ha en chans att komma till himlen trots att jag inte är kofirmerad, nykterist, oskuld eller särskilt fri från svordomar i min vardag så kom jag på att jag nu ska tänka något snällt istället för att göra det.
Så till er som sprang till tåget vid fem-snåret i eftermiddags och såg allmänt ihjäl-jagade ut, här kommer en omtänksam och godhjärtad tanke till er:
Jag hoppas att ni hann med tåget utan att snubbla i den långa trappen och slå er fördärvade, och jag hoppas att allt ert jäktande och stressande inte orsakar er magsår i framtiden. Dessutom så hoppas jag att ni kom hem till snälla barn och rediga karlar som hade middagen klar på bordet.
Det kom verkligen från hjärtat. På riktigt.
Gills det?
Kommentarer
Trackback
