Lajsa

Inom loppet av 24timmar har jag först vält ner en stor flyttlåda från taket i förrådet  rakt ner i huvudet och därefter gick jag in och snubblade handlöst i trappen och slog mig så att jag bara ville grina som ett litet barn. 

Efter att ha drömt mardrömmar om att jag dog på jobbet spände jag på mig en cykelhjälm, som dess värre fick ett väldigt kort hakband när jag drog i den där lilla mojängen. Det märkte jag mitt i den längsta o brantaste backen som det inte är läge att ens försöka stanna i, så innan jag fått stop på postcykeln och fått av mig hjälmen var syrenivån rätt låg och stämband, och allt vad man nu har i halsen, totalt deformerade.

Jag lät som Kalle anka.

Åter tillbaka efter rundan, efter att ha skurit mig på de flesta fingrarna och slagit smalbenen i tramporna ett antal gånger (vilket iofs tillhör det vanliga rutinerna numera) så skar jag mig lite till på B-posten innan farbrorn i hörnet kom och undrade om Lajsa gillar nötter, och det gör hon ju. Glad över en näve välbehövlig energikick sorterade jag vidare till dess att en stor nötbit satt fast i halsen och dagens andra andnödsattack inträffade.

Äntligen hemskickad och glad över att ha överlevt dagen skulle jag mysa lite med min käre pojkvän och tända lite ljus. Det slutade med en romantisk doft av bränd korv och ett kalt finger, men om det gör mest ont av brännskadan eller dagens tidigare, ovanligt djupa, kirurgsnitt vet jag inte.

- Jag har blivit så jäkla klantig på sistone, beklagade jag mig.
- BLIVIT?! undrade Patrick menande.

Jaa, för så här klantig har jag då inte varit förut!
 
Och jag hoppas att det går över för imorrn ska jag vakta två små barn och helst ska dom åtminstone ha alla fingrar kvar efter det.