Lajsa

För de flesta i bilen var höjdpunkten när de krulliga typerna i
the Poodles körde om oss efter många långa händelselösa mil på
landsvägen.
Jag var flighing high när vi stannade på Statoil.

Med macig pills i fickan kan man nämligen få precis vad man vill.
Strut eller pinne. Choklad eller jordgubbe eller båda.
Mina fantastiska piller satte verkligen snurr på glasspausen.

A whole neeeew woooooooorld ekade i mitt huvud och jag svävade
iväg på en flygande matta med Aboo.

Hög på Lactrase laktospiller.

Precis som jag korsade ängen brakade det loss ordentligt.
Min springrunda blev inställd och ersatt av grodhopp under ett
lagom regntätt träd.
Det här funkar ju bra det också, tänkte jag.
Eller vänta...
Under ett träd när det åskar...?

Något lät fel. Men samtidigt kändes det väldigt fel att ränna ut på
ängen också.
För det är ju så ibland. Man vet inte ritkigt vart man ska ta vägen.
Och ibland känns det mer viktigt än någonsin att välja rätt.

Men nu har jag bestämt mig. Det blir fjällripans stad ett år till.
Vad antagningsbeskedet än säger imorgon.
Och hur kul helgens roadtrip till Kalmar än blir.

Jag är verkligen nittionio komma jättamånga nior procent säker...

Systrarna Karlsson och jag gav oss av till Hersby för lite äkta svenskt
midsommarfirande. Gubbar och gummar svängde loss i folkdräkt och
småbarnen sprang runt med sockervadd upp över öronen.
Precis som det ska vara.
Skjuta prick och fiska fiskedamm.
Hembakta bullar och svindyra jordgubbar.
När vi äntligen knåpat ihop oss varsin krans att ha i håret fanns det bara
en sak som fattades.

Vi behövda inte vänta länge.
Plötsigt blev sista dansen inställd och allt i kiosken såldes raskt ut för
5 kronor stycket innan alla försvann snabbare än blixten.
Regnet stod äntligen som spön i backen.

Den svenska midsommaren var fulländad