Lajsa

Precis som jag korsade ängen brakade det loss ordentligt.
Min springrunda blev inställd och ersatt av grodhopp under ett
lagom regntätt träd.
Det här funkar ju bra det också, tänkte jag.
Eller vänta...
Under ett träd när det åskar...?

Något lät fel. Men samtidigt kändes det väldigt fel att ränna ut på
ängen också.
För det är ju så ibland. Man vet inte ritkigt vart man ska ta vägen.
Och ibland känns det mer viktigt än någonsin att välja rätt.

Men nu har jag bestämt mig. Det blir fjällripans stad ett år till.
Vad antagningsbeskedet än säger imorgon.
Och hur kul helgens roadtrip till Kalmar än blir.

Jag är verkligen nittionio komma jättamånga nior procent säker...