Lajsa

Speciellt om man tittar noga. Som snöflingor och droppande istappar.
Det är verkligen mycket som är helt underbart när man väl ser efter.
Fast det kom jag förstås på redan när jag var liten och sprang runt med
en kamera och en rulle med tjugofyra bilder i högsta hugg.

Jag och min bästis som står på händer.
Solrosor som slagit ut.
Barbiedockor som sitter uppradade med kalasklänningarna på.
Kalaspuffar och vindruvor till mellis.
En dalablå himmel med talltoppar som ram.

Speciellt det där sista tyckte mamma var märkligt att jag skulle ta kort på.
Bara för det behövde jag sedan rama in bilden och hänga upp den.

Men nog hade min käre mor tyckt att jag var snäppet knäppare om hon sett
mig där jag stod i en liten evighet med snö i skorna och försöke få med de
där sablarns raketsnabba istappsdropparna på bild.

Och ja. Finast av allt kanske är att det inte längre är bara 24 futtiga bilder på
en rulle och en hel lång veckas väntan på framkallning när man äntligen
fångat droppen.
För att inte tala om det där tjatet på mamma om att få framkalla. Nu igen.

Allt blir då bara finare och finare ju mer jag tänker på det.
De här bilderna är till dig min fina mams.