Lajsa

Det blåser på toppen och det är lite hårt. Men inte ensamt.
Den finska snötalibanen och jag drog halsduken tätare om oss
och så traskade vi uppåt och gled nedåt om vartannat.
Ingen snålblåst kan stoppa oss.
Inte lite mjölksyra i skinkorna heller.
Där uppe var dock inte gud hemma.
Eller om det nu var slalomklubbens övergivna startbås som vi
tog för hans sommarstuga. Hursomhelst.

Halon runt solen hängde fortfarande kvar där den skulle i alla fall.





                                               



                                               






            Utsikt ned över stan från toppen av vår finfina skidbacke Luossavaara