Lajsa

Mest töntar vi oss. Gapar och skriker och härjar.
Vänder upp och ned på korridoren och allt innuti den.
Jäklas med den som råkar somna på redovisningen
och retar nerverna av varandra så fort vi kommer åt.
Men ibland så.
Då händer det att vi tågar fram på led.
Tysta som små ljus som skiner ikapp med elljusspåret.
Bara knarret från stavarna och suset från skidorna.
En liten försynt fyrmannakör som flåsar sig fram.

Ja, ibland så. Då kan vi också minsann.