Lajsa

Först var jag lite skeptisk, storstadsbo som man är. Men alla mördarfantasier gick upp i rök när Erling svängde in till vägkanten och plockade upp oss.
Han visade sig vara en av de gladaste farbröder som går att finna från Lapplands inland.
Pratglad var han också.
125 km till Kiruna gick fort.

Han hann berätta om sin syskonskara på sju som alla åkt linbana upp på fjället för att kalasa i en stuga.
Till och med deras äldsta syster på 85 år och deras avlidne bror var med.
Allihopa.
Så berättade han om sina fem egna barn och den timrade stugan de bott i med äggoljade väggar och exfrun som drivit örtagård och varit lite av en häxa.
Cancer har han haft också. För 30 år sedan.
Det var dock en bagatell så länge man bara håller humöret uppe.
Man måste vara lite naiv och åtminstone tro att allting är möjligt.
Det är roligare att planera fest än begravning.
För det viktigaste av allt, fick vi lära oss, är att aldrig ta ut sorg i förskott.

Men glädje däremot!