Lajsa

Man lär sig något nytt varje dag. Som att om det är trångt i grottan kan det vara lättare att rulla sig fram än att krypa.
Vi kallar det cave rolls.
Och även om passagen kan verka omöjligt trång så går det faktiskt. Bara man lägger sig på mage med huvudet på sniskan och pressar sig igenom på den rätta millimuttern.
Om det så krävs ett par djupa andetag och några skräckslagna tårar.

På vägen tillbaka efter en sväng i gångarna gick "magpressaren" som en dans.
Trots en rar klasskamrat som påminde oss om den brutala massan berggrund vi hade över huvudena och de oexisterande nödutgångar.
Och trots att jag växt på vägen in.
Men varken på längden eller tvären.
Som tur var, då hade det blivit tight.
Utan på det där andra viset. När man har klarat något riktigt läskigt.
Helt plötsligt var jag lite starkare. Lite tuffare.

Lite mer bergsäker på mig själv.