Lajsa

Tårarna sprutade och mjöklsyran pumpade i skrattmusklerna.
Men var det verkligen bara jag som hajade skämtet?
Vad är oddsen att ingen förstod ens något av alla mina skämt?
Igår var jag hysteriskt övertrött.

Idag var jag trött på ett annat mer ohysteriskt vis.
Så där som när man somnar med ytterkläderna på i en konstig
obekväm halvsittande position så fort man kommer innanför dörren.
Och vaknar en halvtimme senarare av sin egen snarkning.
Med konstiga mössmärken i ansiktet.

Men det var inte det som fick mig att tro att jag håller på att bli sjuk.
Inte ens att jag frös som en livrädd kanin när jag tog av alla lager fleece och dun.

Kroppstemperatur och nysningar är för doktorer.
Riktigt orolig blev jag först när jag märkte hur humorn sjunkit ytterligare.
Många ytterligare drastiska steg ned mot botten.

Jag trillade nämligen av stolen av skratt:



                   Är det verkligen bara jag?!