Lajsa

   Jag har alltid velat ha ett coolt smeknamn.
Lisa-Fisa har aldrig kännts så där jättehett och att mamma kallat mig för Flisan av och till genom åren gills liksom inte heller.

   När vi började sjuan skulle jag och mina två kära vänner vara ballast i klassen genom att vara Annie, Tess och Lizzie med det nya folket. Det funkade ungefär en vecka, sedan kallade vi varann fö våra gamla tråkiga Annelie, Therese och Lisa igen. I allt virrvarr att lära sig alla nya namn var det nog aldrig någon annan som uppfattade våra balla smeknamn heller...

   Så förstå att jag var avis när jag lärde känna Micha! Hon är visst döpt till Michaela men det är det inte en endaste människa som vet för alla, alla, ALLA kallar henne för hennes coola balla artistnamn Micha!

   Förutom kanske dom på posten då förstås... Första veckorna jag jobbade där undrade jag ideligen vem den här tjejen Michaela var som dom pratade om, och dom undrade nog lika mycket vad det var för hemlig Molgan-kompis jag yrade om när jag sprang runt och ropade efter Micha.

  Micha Picha Pich Michis Majch.

  Oöverträffliga Micha är så himla bra på det här med smeknamn att hon minsann aldrig kallar mej för Lisa. Lika lite som hon kallar Malibu för Malibu eller Åkesson för Åkesson. Nej det är Malli och Åke som gäller för våra alkoholhaltiga vänner. Och jag minsann får heta  Lajsis eller Lajsa eller Liisis eller Liis eller vad nu piffiga Micha får för sig för stunden.

   Det har till och med slagit på jobbet! Lite lagom i alla fall. En endaste brevbärare som står stationerad längst in i hörnet på vårt postkontor brukar skråla "starkt jobbat, Lajsa!" när jag kommer in efter min runda.

   Men jag är så nöjd, så nöjd. No more Lisa-Fisa.